Sa var jag nu da antligen framme i Mexiko efter mycket om och men. Flygresan tog totalt 25 timmar plus fran och till flygplatsen och det enda jag kan saga ar att jag kanner mig som om jag hade blivit kord fram och tillbaka i en mangel. Det ar ingen hit att resa sjalv, sarskilt inte nar det ar sa langt. Men det positiva ar att jag far vila ut nu, precis sa mycket jag vill i atminstonde ett par manader.

Jag flog forst fran Goteborg till London och efter nagra timmars vantande dar jamte oforskamda norska tonaringar bara det vidare till Madrid. Under min flygresa hade jag sallskap av tva trevliga spanska socitetsdamer som hade varit pa kryssning i Ryssland. Nar jag gick av planet hade Iberia ordnat med en transferbuss for oss som skulle ta alla oss vidare till nasta terminal som skulle aka utanfor Europa. Men jag vantade och vantade och det var tydligen bara jag som ksulle det, alltsa satte busschaufforen igang och korde mig i sin gigantiska transferbuss for 75 personer till nasta terminal. Det kandes mycket underligt men ocksa lite lyxigt. Pa nasta terminal fick jag vanta i sex timmar, fruktansvart jobbigt, men att ga runt till de olika gaterna och titta pa folk holl mig atminstonde pa hyfsat humor. Kul att ses ortodoxa judar vana pa en gate till Tel Aviv och pa nasta en massa portugisiktalande brasilienare!

Jag ar som sagt fruktansvart trott fortfarande och ska nog sova lite till tror jag! Ha det sa bra sa lange!