I helgen åkte vi iväg på en minisemester till en by i provinsen Queretaro cirka 20 mil norr om Mexiko City. Där besökte vi en vinskördefest åt god mat, drack gott vin och lyssnade på lustig mexikansk dansmusik. Dagen efter skulle vi titta på ett speciellt berg, ta lite bilder och gå runt i byn, trodde vi... När vi kom fram visar det sig att man kan klättra upp i berget! Glada i hågen påbörjade vi vandringen, bärandes på allt som vi tänkte att vi skulle äta på någon mysig liten rastplats längre upp, vatten, öl, iste, chips, solskräm, plånbok osv... Snart nog insåg vi att det var ett misstag att bära så mycket saker, men skam den som ger sig! Svettiga och andfådda kämpade vi på och under ca 40 minuter gick det riktigt bra. Plötsligt kom vi till ett stup och min förfärliga höjdskräck göre sig påmind. Jag står under flera minuter som paralyserad mitt i stupet och kan inte röra på mig. Minns att vi är i Mexiko, landet med cirka hundra miljoner invånare och ett antal av dem var ute och söndagsflanerade i bergen. Alltså bildades kö och jag fick mer och mer panik och i mitt huvud utspelades hemska scener är jag och alla runt omkring mig handlöst faller ner för bergsbranten. Men med hjälp av peppning från svärmor och pojkvän lyckades jag ta mig förbi stupet och vidare upp ännu en bit upp till den snyggaste kaktusen på stället. Gissa om jag var stolt över mig själv! Idag är belöningen förfärlig träningsvärk i låren, men det känns bra för jag minns hur jag övervann mina rädslor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar