Lycka

Eftersom jag jobbar på en IB skola gör alla elever i nian något som kallas personligt projekt. Det är ganska likt gymnasiets projektarbete fast under friare former. I vilket fall som helst är jag handledare för en kille med blått hår som gillar att spela banjo. Han vill skriva en sång och jag hjälper honom med skrivprocessen, men även med att sätta deadline och att faktiskt skriva den där jättetråkiga rapporten som måste lämnas in.

Idag hade vi möte och efter ett par riktigt kalla, regniga och mulna dagar sprack molnen upp och det blev varmt igen. Därför köpte jag en kopp kaffe och vi satte oss på en bänk i solskenet och reflekterade över den där sången. Jag vet inte om det var solen, kaffet eller den strålande idén som min elev hade, men jag gick från skolgården in i lärarrummet med ett leende på läpparna och ny energi till att faktiskt vara lärare. Min elev vill skriva en låt som ger lycka till andra människor!

Till saken hör att jag har haft ett par urusla dagar med stökiga och stressade elever, projekt på skolan som inte fallit så väl ut och dåligt väder. När vi började prata om lycka fick han mig att tänka på saker som gör mig lycklig, och när jag tänker efter har jag mycket runt omkring mig som gör mig väldigt lycklig, bland annat solsken, härliga människor, min man, dans och musik. Självklart fattas mig också många saker, bland annat  familjen och hundarna, men som tur är så finns ju internet nuförtiden.

Slutsatsen efter en eftermiddags funderande är nog ändå att man måste jobba lite för att vara lycklig, till exempel att faktiskt ta sig i kragen och gå till den där zumbaklassen som är så rolig - men ack så svår att ta sig till. Med risk för att låta klyschig - det är de små tingen i tillvaron som gör det!

Så nu ska jag springa iväg till gymmet och zumba lite, fastän det är kämpigt en torsdagseftermiddag. Och anledningen till att jag gör det? För att det gör mig lycklig!

Våra nya salt och pepparkar som Edsons syster köpte till oss i Barcelona.